Fysiskt krävande och fysiskt trasig

Under sommaren kom jag igång ordentligt med träningen, både hundarnas och min egna. Det var en hel del dragturer med cykel när temperaturen tillät, det blev simning för hundarna ett par gånger per vecka och så en hel del löpträning för mig. Både med och utan hund. I början av sommaren kände jag mig modig och anmälde mig till ett tävlingslopp/hinderbana med hund och tänkte att det kunde fungera som en perfekt morot samtidigt som det kändes sjukt kul att få göra det tillsammans med en hund. Sagt och gjort, anmälan skickades till K9 Biathlon lopp- ett militärt lopp där man genomför en hinderbara på ca 30 hinder under 5 km. Vi tränade väldigt mkt och jag kände mig sjukt stark och i bra form vad gällde löpningen. Vi fick inte i förväg veta vilka hinder som skulle förekomma så det blev en rätt mångsidig träning, och hunden som fick äran att delta tillsammans med mig blev Sisu. Solo hade karens ännu och Zapp som är så försiktig och lite osäker på nya miljöer ville jag inte utsätta för min tävlingsjävul :P
Sisu är stark och klok så valet föll på honom och det visade sig vara ett bra beslut. 
 
I början av september åkte vi till Luleå för att delta. Det var en sjukt häftig upplevelse som jag utan att tveka kommer att ställa upp i fler gånger!
 
 
Men det var också en sjukt tuff bana och det tog rejält på min kropp trots att jag var bra tränad för uppgiften. På kvällen efteråt kom febern som ett brev på posten och jag vill inte minnas att jag någonsin varit så sjuk. 2 dygn låg jag (bokstavligen) i över 40 gr feber. Det slutade inte där utan jag blev förvisso bättre, men febern kom och gick tillsammans med en trötthet jag mycket väl känner igen. En som bara vi med kraftig hemolys och dåligt blodvärde känner igen. Mitt hb värde sjönk som en sten till just där vid 85 och under drygt en månads tid gick jag omkring med en diffus infektion i min kropp och en konstant trötthet varvat med febertoppar now and then. Det var mentalt tufft. Dessutom var jag ju i så bra fysisk form precis innan, och iom min sjukdomsbild fick jag inte anstränga mig alls under nästan 1,5 månad. Jag tappade allt! Uthålligheten, konditionen, musklerna. 
 
Jag och två andra från Kalix som också deltog i K9 Biathlon
 
Nu har blodvärdet stabiliserats igen och jag känner mig som en människa igen. Jag nämnde här tidigare att jag ska åka Vindelälvsdraget på skidor i vinter, vilket innebär att jag måste sätta fart för att komma iform igen. Jag är pepp på träna skidor, men samtidigt måste jag erkänna att jag är lite rädd för vad och hur kroppen kommer reagera vid hård fysisk ansträngning ytterligare en gång. Jag vet ju innerst inne att den här dippen i min sjukdom egentligen inte hade med loppet i september att göra, men i mitt huvud så har det förknippats ihop. Jag måste försöka släppa det och lita på min kropp igen, men helt ärligt är jag livrädd för att gå ut för hårt rent fysiskt och att få samma symptom/sjukdomsbild igen. 
 
 
 

Kommentera här: