En helg i januari

En sån här vansinnigt mysig och ändå effektiv helg är nu snart till ända. Barnen har varit hos oss i helgen så vi har haft en skön helg med mycket mys och uteaktiviteter!


Igår var det äntligen dags för agilityn igen efter juluppehållet och Zapp fick testa bommen för första gången. Det gick över förväntan faktiskt och han löste uppgiften riktigt bra. Han är ju en sån hund som löser eventuellt läskiga saker med att springa därifrån, istället för att tex som Solo stanna upp och fundera först. Det kan bli så himla fel med Zapp en sån gång om han inte får ta och lära sig i sin takt. 
Solo fick träna lite svåra byten och runtskick bara, då han fått en liten skada vid klon så ville jag inte utmana så det skulle gå upp precis nu när det håller på läka ut. Han var så sjukt fin igår! 

Idag tog jag med mig Sisu för en gemensam formcheck och träning med laget inför Vindelälvsdraget. Det var ett spår på 1,5 mil med gemensam start. Vi sammanfattar helt enkelt med att han slutat aldrig överraska och visar gång på gång vilken klippa han är! 
Bla gjorde vi en galet fin omkörning, av ett sexspann! 

Mitt 2017

Tycker att dessa bilder från instagram sammarfattar rätt bra! Det kommer också ett inlägg om föregående år, och målen för 2018 men sålänge får denna räcka. 
 
 

Mitt vackra vinterland

Ni vet känslan av välbehag? När man efter en mysig och bra ledig dag med familjen sätter sig uppkrupen i soffan med en filt och en kopp glögg. Julgranen är omsorgsfullt pyntad av förväntansfulla och sådär julpirriga barn som just bara barn kan vara. Julgranen som för övrigt är min första riktiga gran, som doftar av barr och som jag med största sannolikhet kommer glömma bort att vattna så den är utan barr till julafton, men som likväl står där och bidrar till den härliga känslan av välbehag. 
Hundarna har presterat fint på förmiddagens agilitytävling, där familjen var med som finaste hejarklack och Zapp gjorde sin debut. Lilla Zapp som överträffade alla mina förväntningar på alla tänkbara plan. Och Solo, min klippa. Vi är otränade, men vi är ett team och vi knep förstaplatsen i dagens första lopp. När jag sitter där i soffan ligger de utslagna på golvet och det enda som låter är deras djupa andetag. Livet är liksom fantastiskt helt enkelt. 
 
Att dessutom vintern visade hur vackert det är här uppe i Norrbotten gör knappast dagen sämre. När det är så vackert att inget filter i hela världen behövs, när det är så vackert så du inte riktigt kan slita dig från det vackra.