Äntligen utepremiär!

Nu har det torkat upp tillräckligt på klubbens agilityplan och hindrena har flyttat ut. Jag, Sara och Denice bokade en träningsdate idag, och åh vad roligt det är!  Att Solo dessutom kändes så himla trygg och mogen idag gjorde ju inte saken sämre. 

Vi byggde en liten bana där vi klämde in kontaktfältshinderna ( utan gunga),  däcket, slalom och en lite klurig sväng. Första varvet gick hur smidigt som helst, Solo var kvick och följsam och som pricken över i lyckades jag att placera mig rätt. Sen fick vi ta om kontaktfältet på bommen, men efter de vart han noggrann och skötte 2 på 2 väldigt självständigt för att vara Solon!

Sedan tränade vi lite grunder i bytena, bara för att checka av att Solo är helt säker i dom, och det var inga problem. Framförallt följsamheten och vårt samarbete har utvecklats massor under vinterns regelbundna träningar. 

Sara med hennes coola bc Krut, och Denice med helt gröna Mimmi var också superduktiga ikväll. Oj vad jag behövde detta, underbara människor och underbara hundar :)

Sara och Krut tränar på bommen.

Jag har blivit tillfrågad om att tävla lag i sommar, och det ska bli jättekul!  Första omgången är 16-17 maj i Härnösand men jag kan inte fara då så jag har lånat ut Solo till Lisa. Det kommer gå hur fint som helst tror jag. Lisa är superbra och har flera års rutin. Deltog i SM ifjol med en av sina egna aussies :)



Det blev bättre

Mitt humör var inte ens  nästan bra imorse, men efter att jag till slut fick ett par timmars sömn blev det betydligt bättre :)

Hovslagaren kom iallafall före utsatt tid, vilket jag var väldigt tacksam för just idag. Nu har Cozby nya, fina fötter med sommarskor. 
Solo har sedan han var liten alltid ätit hovbitar som blir vid verkningar utan att någonsin bli dålig i magen eller liknande. I vintras däremot var det en gång han kräktes upp allt igen, men jag tänkte att han förmodligen hetsätit lite för mycket och för snabbt och nästa tillfälle höll jag lite bättre koll. Då åt han bara ett par bitar, men kräktes upp det ändå ett par timmar senare. Då då bestämde jag att det var färdigätet hästhovar till Solos stora besvikelse.. 


Såhär låg han mest hela tiden och näsan blev längre och längre för att försöka stjäla en bit. :)

Godmorgon bitter

Idag var jag verkligen allt annat än sugen åka till sjukhuset för att få min medicin som jag gör var 14e dag, år efter år.. Jag har jobbat natt, var sjukt trött och less och ville verkligen bara hem och sova. Nej men bilen får ju motion iallafall.. 


Nåja, det är inte så att jag har något val. Missförstå mig rätt, jag är så väldigt tacksam över att jag blivit beviljad behandling då tyvärr inte alla med sjukdomen får medicin, men ibland känns det tungt ändå. 

Sen kom jag precis på att hovslagaren skulle komma vid lunch, bra timing där. Äh, sova får jag göra någon annan gång! 

Hej bitter :P