frökenfräken

Motivationen har väl inte varit helt på topp senaste tiden för att träna över huvud taget, men nu kände jag att det var dags ta sig i kragen. Vi träffades ett gäng på en upptinad parkering och dammade av oss efter vintern. Det var en sjukt pepp gråben vill jag lova, men som höll ihop långt över förväntan. Han fick komma ut och bara göra sånt han kan och vet att han är duktig på! 

 

För Zapp blev det lite svårt, från att ha tränats mest hemma på gården med kända hundar och kända platser så blev det helt plötsligt mycket nytt och spännande. Vi sänkte kraven rejält och fokuserade på kontakt och glädje. Kikade litegann på linförigheten och fick med oss en del tips för att komma vidare. Han fick också testa på sin allra första riktiga platsliggning och sittande i grupp med okända hundar, och är det något vi ändå lyckats rätt bra med är det stadgan. Kanske kan det vara för att mina kära gråben aldrig fick den utbildningen som ung, man lär så länge man lever :)

 

Jag insåg också att det är en fantastisk lyx att ha två så fina, arbetsvilliga hundar att få jobba med. Samtidigt som de har många likheter är det så väldigt olika. Som natt och dag ungefär - vilket är en svårighet i sig. Jag uppskattar verkligen lyxen att ha en sådan rutinerad, klok och duktig hund som Solo som man kan lita på i alla lägen. Vi känner ju varandra ut och in. Zapp å andra sidan är så rolig att jobba med just för att han suger åt sig som en svamp, de utvecklas ju så fort när de är små.

 

Bjuder på en härlig bild av mig och Solo på havet för ett par år sedan. <3 Det är viktigt att dela broderligt!