Att hitta en balans

Just nu skulle jag kunna skriva om vilken fantastisk vecka jag haft sen sist jag skrev ett inlägg. Det har jag väl förvisso också, särskilt kanske ur en utomståendes synvinkel. Jag ska väl egentligen inte klaga då det inte är något som inte varit bra, det handlar nog mer om en känsla. 
 
Haft en mysig helg med besök, fika och presenter till Lova på lördag, tid med både mig själv, med Olov och med hundarna. Zapp och jag har gjort ännu mera framsteg i fårhagen, och nu i helgen vankas vallkurs för Con McGarry i Piteå. Gården är krattad och vårstädad, och i princip redo för sommaren. 
 
Zapp och Solo på cykeltur i söndags 
 
Agilitysäsongen har dessutom dragit igång på riktigt nu, och jag har faktiskt ställt ut mina hinder på gården. Ingen är gladare än Solo för det, samtidigt som det gör ont att se honom så glad. Missförstå mig rätt, jag är så tacksam att han är vid min sida men det känns faktiskt surt att hela säsongen är borta, särskilt som vi är bättre än någonsin förut, och som vi längtat. Nåja, vi får ta och träna och bli ännu vassare till nästa år istället. Zapp får ju börja tävla i augusti, om vi är redo då.
 
Men åter till känslan, det känns som att jag ligger efter. Jag är trött, slut. Kanske har det ett samband med min sjukdom, kanske inte. Kanske är det bara så att jag alltid får en liten dipp just på våren där jag alltid blir omotiverad och trött. Jag vet inte, men jag vet att det är viktigt att lyssna på kroppen så därför prioriterar jag sånt som ger mig energi och glädje och försöker vara snäll mot mig själv. Jag har en tendens att ställa rätt höga krav, på gott och ont.
 
Även Hildur och Sisu fick komma med på cykeltur i söndagens fina morgonsol. 
 
 
Det här med att hitta en balans tror jag är viktigt, inte göra för mycket men inte heller för lite. Iallafall så mår inte jag bra av varken det ena eller det andra. Jag försöker lära mig vart mittenläget är, jobbar hela tiden på att hitta balansen. Ska man göra något ska det helst vara något som även ger tillbaka, i form av glädje/energi. 
 
Igårkväll efter vallningen i Ryssbält var det så himla vackert i kvällssolen så jag stannade helt enkelt vid en liten skogsväg och tog ut grabbarna. Så gick vi runt på de stora åkrarna och verkligen bara njöt i solen. Det vara bara jag och hundarna, själavård på hög nivå. Det är sånt jag älskar, det ger mig en sådan underbar känsla i hela kroppen. Precis samma som att sitta på en brygga i kvällssolen och bara titta ut över vattnet.. åh!
Som den här bilden.. Här skulle jag kunna sitta flera timmar och bara vara, bara njuta av livet. Fina Antnäs-Börstskär i Luleå skärgård. 
 
 

Kommentera här: