frökenfräken

Ja, vad skriver man när det var nästan sex månader sen sist? Jag vet att det här med att blogga kontinuerligt kanske inte är riktigt min grej, men det alltid någonting som får mig att ta upp det igen efter olika långa uppehåll. Jag vet inte riktigt vad det är, men någonstans tror jag det är en blandning av att jag faktiskt gillar att skriva blandat med det faktum att det är en fantastisk minnes- och bildbank här inne. Att kunna gå tillbaka ett par år i livet och se hur det såg ut då helt enkelt.

 

När jag går tillbaka och läser ser jag också att varje gång jag haft ett uppehåll har det hänt helt sanslöst mycket nytt i mitt liv, eller så ser det bara ut så när det liksom blir väldigt centrerat alla händelser. Anyway.. 

 

Jag närmar mig 30 och trots att det händer stora och rätt mentalt tuffa saker i mitt liv just nu så känner jag mig verkligen genuint lycklig. Jag är nöjd över min tillvaro och den balans jag har i livet, jag känner mig stark, modig och trygg i mig själv och mina beslut. När jag ser tillbaka på åren mellan 20-30 så har det på många sätt varit fantastiskt. Jag har fått uppleva så mycket fint så det är liksom ingen ide att ens börja nämna något specifikt, men det har inte heller bara varit en dans på rosor. Jag skulle nog sammanfatta den gångna tioårsperioden som väldigt svajig, djupa dalar och höga toppar helt enkelt. Ur det tar jag med mig erfarenhet, kunskap och kanske viktigast av allt : magkänslan. Jag har lärt mig att min magkänsla aldrig sviker och det är en enorm trygghet faktiskt, på något vis ett inre lugn och en inre trygghet. Som min kloka pappa sa en gång "Allting löser sig. Kanske inte alltid till det bästa, men det löser sig!" Det är så sant.

 

 

De kommande tio åren ser jag väldigt mycket fram emot. Jag jobbar ännu med att hitta den jag är utan hästarna i mitt liv och allt vad det innebär. Kan tyckas enkelt kanske, men för mig handlar det nog mest om att hitta balansen mellan att vara aktiv och att kunna slappna av. Det är okej att sätta sig i soffan när barnen somnat. Samtidigt är det en annan aspekt i det hela också, och det är ju själavården. Jag vet att jag mår bra av att få komma ut och göra saker som gör mig glad ändå in i själen, vilket ridningen har gjort. Hundträningen ger samma effekt, och kanske framförallt dragträningen. Men återigen, balansen där emellan. Det får inte bli för mycket, och inte heller för lite.

 

 

Vintern och våren jag har framför mig är fullbokad och i vanliga fall skulle det göra mig stressad av någon anledning. Inte nu, nu ser jag fram emot den. Längtar! Jag har bokat in en massa roliga aktiviteter, både med och utan barn, och med och utan hund. Bla ska jag på draghundsläger i Arvidsjaur med 3st finska tjejer jag knappt känner. Ska bli jättekul! Med mig tar jag Solo, Zapp, Sisu och skidorna. Senare här i december ska jag, Olov, Denice och Sebbe på julbord med show på Western Farm. Hallå, hur vardagslyxigt är inte det?! :) Det vankas jul med familjen, och nyår. Ledighet. Sedan bjuder vårvintern på Vindelälvsdraget där jag ska starta, WOW. Jag köra Vindelälvsdraget? Så sjukt häftigt! Vi har bokat en fjällresa med barnen där vi ska åka skidor, pimpla, gå på afterski och spela sällskapsspel i 4 dagar. Lite senare i april åker även jag, Lova, mamma och pappa till Texas och hälsar på min kära storebror. Alltså, så himla fantastiskt! Jag fyller 30 här nån gång under våren också, och till sommaren blir det stort kalas. Som ni ser är det massor av spännande och roliga saker som väntar, och som jag ser fram emot det! :)

 

För att återgå lite till vad som hänt senaste halvåret så är väl den av de två största grejerna att jag och Lova flyttat in med Olov och barnen, och nu har jag precis fått sålt mitt hus. Mitt fina, fina hus som jag är helt övertygad att de nya ägarna kommer tycka om lika mycket som jag alltid gjort. Det är klart att det är lite vemodigt, men samtidigt så rätt. Livet går vidare, eller snarare jag går vidare med livet.

Den andra är att min vapendragare Solo numera är helt frisk och kry, och vi är klar för tävling igen, woop woop. 

 

 

 

Åh, jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag avrundar nog här. Återkommer en annan dag, förhoppningsvis inte om sex månader igen :)